onsdag, 20 april 2011 vid 22:40

Ja då var vi framme vid en storhelg igen. Dessa helger brukar vanligtvis vara rena pesten för mig. I år är det annorlunda, jag slipper ensamheten.
Men jag kan inte släppa tanken på alla dom som inte har någon att fira högtider med. Fan, det var en av dom värsta stunderna som dessutom kom på schema. Varje år samma sak, saknaden av min dotter, den där jävla musiken som började 2 månader innan jul. All reklam med att ge bort julklappar........reklam där det satt s t o r a familjer och käkade julmat, julefrid.
Efter mina tre år som drogfri så har det bara blivit en jul med sällskap. Förra året. En gammal barndomskamrat och jag umgicks julhelgen.
Självklat drack vi massor. Någon slags outtalad överenskommelse om att vi båda kände oss jävligt ensamma. Det sa vi aldrig, men nog var det så.

Mina jular från förr var av den sjuka typen. Det blev alltid ett jävla liv på farsan som söp hela tiden. Sen slog han på morsan, efter det så var min tur att få stryk. Jag minns speciellt en jul då jag fick ett par skridskor. JOFA hette dom och dom var bruna och svarta, jag älskade dom. Jag hade dom på mig från det jag vaknade på morgonen. Gled omkring som värsta proffset på golvet i mitt rum otåligt väntande på att få komma ut och åka. Jag tror jag va r4-5-6 år, minns inte riktigt. Men fy satan vad stryk jag fick den julaftonsmorgonen. Självklart så blev det djupa skärmärken i golvet av dom slipade grillorna. Men det kunde ju inte jag veta. Jag minns inget lasarettsbesök i samband med detta, så det blev nog inte så mycket stryk. Det hände några gånger att jag hamnade på sjukan efter att fått stryk. Farsan bröt lill-ringfinger när han slog mig i huvet en gång. Ett lårben gick av då han knäade mig flera gånger.

Jag var en sån där kille som alltid pekades ut då det var något skit som hänt. Även om jag inte gjort något så slog gubben tills jag erkände, även att det inte var sant.
Min farbror har jag att tacka för mitt liv. Flera flera gånger ringde morsan honom så han kunde komma över och rädda livet på mig. Men han hade ju inte all information om vad som hänt, helt naturligt.

Min farbror frågade mig en gång varför jag inte erkände direkt då jag blev anklagad och fick stryk?

-jag vill att han dödar mig istället för slår mig, jag hatar honom, Innan jag blir 70 ska jag ge tillbaka, svarade jag.

Min farbror blev helt tyst av mitt svar.

Anledningen till att jag skriver detta är inte att nån ska tycka synd om mig. Och ja, jag gav honom stryk ordentligt samma dag jag fyllde 26 år.
Ni läste rätt--TJUGOSEX ÅR!!!

Så länge tog det innan jag hade mod att stå upp mot farsan. Jag tog ut han på gräsmattan utanför där jag bodde. Det hela var över snabbt. Några ordentliga magpumpare, några smällar direkt på hakan, fick honom att knäa riktigt kusligt.Jag trodde att han skulle dö av smällarna. Det märkliga var att jag blev ännu mer adrenalinstinn utav det här. Hade jag inte varit totalt nykter den gången hade han varit död idag......utan tvekan.

Jag spelar upp händelsen ofta i skallen. Känner en massa känslor, men inga är i favör för honom. Jag önskar han var död, helt allvarligt alltså.

När det gått några år och vi åter igen försökte vara sams så frågade jag honom,

Hur han kunde misshandla mig? Varför han gav mig stryk då jag bara var 18 månader gammal?

Han svarade "Du fattade ju inte"

Sedan dess, och det är dryga 20 år sedan, så har jag inte haft någon som helst kontakt med farsan. Ett så jäkla idiotiskt svar kan ju vem som helst fatta att man måste vara sjuk i huvudet.
Många intryck att ta in minns jag. Jag minns också att jag samma dag hemma hos honom satt och sköt i mig tjack mitt framför ögonen på honom. Min hämnd. Jag kan själv sätta mig in i hur det skulle vara om min dotter skulle göra samma sak inför mig, jag skulle bli galen helt enkelt. Men inte farsan inte, han var nära att prova tjacket den gången men jag lyckades inte övertala honom till det. Till saken hör den att när kicken kommer och man mår som allra allra bäst, då skulle han fått en sån jävla käftsmäll av mig som tack för allt. Det hade säkert skickat honom till psyk för resten av hans liv. Jag var med en gång när en polare gjorde exakt denna grej. Den som råkade ut för det pissa/sket på sig, la sig i fosterställning och ropade på mamma. Detta i baksätet på polarens bil........

Glad Påsk!