gryphon9
Trust tjej - 46 år
- Vänner |
- Gästbok
- | Bilder
- | Blogg
- | Märken
- | Grupper
- | Filmklipp
- | Events
- | Musik
- | Hojtningar
- | Undersökningar
- | Länkar
- | Applikationer
Blogg / Taggar / hund
Blogg-inläggen med taggen 'hund':
-
Klonade valpar - vad tycker du?
Jag satt och kollade genom dagens skörd av e-post då jag fick en uppmaning från en väninna att säga vad jag hade för åsikt om den här "nyheten".
http://www.reuters.com/news/video?videoId=8837...
Ämnet är väldigt kontroversiellt men jag är definitivt ingen anhängare av metoden att klona varken djur eller människor. Att leva och sedan dö är en naturlig del av livets cykel och något alla måste lära sig att handskas med förr eller senare. Under livets gång kommer en tid då man förlorar någon när och kär, det är sorgligt men livet går vidare. Företaget som utfört den här kloningen finns i Syd-Korea och de erbjuder sina tjänster kommersiellt, dvs åt alla som har råd. För det här är ingen billig historia. Kvinnan betalade 50 000 dollar för sina 5 pitbullvalpar.
Det finns massor med hundar i världen redan som inte får den hjälp de behöver. Skulle kloning bli en etablerad företeelse så skapas det ett elitistiskt system där man kan skräddarsy sina önskemål vilket för mig är en skrämmande framtidsbild. Vart har de tänkt att alla överblivna valpar ska ta vägen? Jag menar att om man skulle välja kloning för att få tillbaka ett älskat husdjur så är det ju oundvikligt att det blir mer än en. Kvinnan i artikeln ovan fick fem valpar, själv ska hon behålla tre av dem. Men de andra då? Med tiden blir det måånga valpar över som ingen vill ha. Nej det här är inte framtidens melodi för mig. Uppfödning ska inte bedrivas i lab-skålar och provrör!!! -
Efterlysning!
Godmorgon så här på söndagen! Fick ett mail i min e-post imorse som jag vill dela med mig av här till netlogs community. Det är hundrelaterat (vad annars? ) och jag vill göra mitt bästa för att försöka hjälpa till. Majlet kom från Pjäsens Hundhem - en organisation som startades 2005 för att ta hand om utsatta "kamphundar" i samhället och som sedan vuxit stadigt till att idag även omfatta adoption av spanska hundar för omplacering i Sverige. Mailet jag fick idag gäller en av dessa spanska hundar, en kille (amstaff-blandras) som heter Smart. Hans jourmatte kan inte längre ha kvar honom pga ett nytt arbete och tiden börjar rinna ut. Smart behöver ett nytt hem innan den 3:e december!! Läs gärna allt om Smart och hundhemmet på deras egen sida: http://www.pjasenshundhem.se/dogs/dog.php?dogi...
Eftersom han inte funkar bra med hanhundar är jag ingen kandidat själv då jag har 2 sådana men jag hoppas att om man hjälps åt att sprida informationen om hans situation så hittar man förhoppningsvis en ny familj åt Smart. Som mailet antyder kommer det att krävas en massa tid och tålamod med honom innan han har acklimatiserat sig. Jag håller tummarna för honom och hoppas att hans nya husse och/eller matte finns därute, kanske i vår community???
Ha i övrigt en härlig söndag!!
-
Hur kunde du?
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.
Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var ”dum” hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: ”Hur kunde du?” - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.
Hon, numera din fru, är inte en ”hundmänniska”, men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev ”fånge i kärleken.”
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: ”Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne.” Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din
sons händer från min päls medan han skrek: ”Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: ”Hur kunde du?”
Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. ”Kärlekens fånge” hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: ”Hur kunde
du?”
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”Jag är så ledsen.” Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: ”Hur kunde du?” inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.
"Hundar har bara ett fel - De litar på människan"
Till sist några ord från författaren
Fick "Hur kunde du?" dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det? Det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.
-© Jim Willis. -
Hundens lag att äga:
Om jag tycker om den, så är den min.
Om den finns i min mun, så är den min.
Om jag kan ta den från dig, så är den min.
Om jag hade den för en stund sedan, så är den min.
Om den är min, får det aldrig verka som om den är din.
Om jag tuggar sönder någonting, så är alla bitarna mina.
Om den ser ut ungefär som min, så är det min.
Om jag såg den först, så är den min.
Om du leker med något och sedan lägger det ifrån dig, så blir det automatiskt
mitt.
Om den är sönder, så var det inte mitt fel och, naturligtvis, så ÄR DEN
DIN!! -
Människans bäste vän
Ge din hund ett slag - och den ger dig sin förlåtelse.
Ge din hund dina hårda ord - och den ger dig sin underkastelse.
Ge din hund av din irritation - och den utplånar sig för dig.
Ge din hund dina krav - och den ger dig sin lydnad.
Ge din hund lite av din oro - och du får oändlig tröst.
Ge din hund dina tårar - och den ger dig balsam med sin
tunga.
Ge din hund lite av din ensamhet - och den ger dig sin
trygghet.
Ge din hund lite uppmärksamhet - och den ger dig all sin
välvillighet.
Ge din hund ett vänligt ord - och den ger dig all sin kärlek.
Ge din hund lite av din glädje - och den ger dig hundrafalt
tillbaka.
Ge din hund lite av din kärlek - och den ger dig hela sin
själ.
Författare: Anders Hallgren -
Rapport om Nixon
Så fick vi då äntligen komma till vår veterinär igår eftermiddag med Nixon. Han gjorde en undersökning och ville sedan att vi skulle försöka lämna ett urinprov från Nixon, så det var bara att ta med sig en rondskål ut och sen passa på när han lyfte på benet. Gick som en dans! Helt perfekt, tog bara ett par minuter. Nixon tittade underligt på min sambo när han satte sig på huk jämte honom och stack fram rondskålen men det gick bra till sist. Det röda han har är en infektion som berodde på nötning, dvs mycket slickande. Det var ju orsaken till slickandet som vi ville veta och efter en stund gav urinprovet svaret: stackaren har BLÅSKATARR!! Han fick en spruta med antibiotika, anti-inflammatoriskt och smärtstillande och sen kunde vi gå hem. Fick recept på alla 3 preparat och ska behandla honom i 15-20 dagar. Har aldrig haft urinvägsinfektion själv men har hört att det kan både bränna och svida, och han har inte visat något som helst tecken på det. Men han är en mycket tålig liten herre som står ut med mycket. Tålmodig och tapper!!
Ingen dyr historia heller, kostade 500 kr för undersökning men har inte hämtat ut receptet ännu så det blir lite mer antar jag. (Var och hämtade medicinerna, de kostade 250 kr så jag är ganska nöjd
)
Ha en skön dag!! -
En helt vanlig torsdag...eller?
Ännu så länge är det en helt vanlig dag. Det var kallt som attan imorse när jag var ute med pojkarna och det var kallt under natten som gick också. Vi har ett högtryck över syd-Sverige just nu, få se hur länge det varar. Är bekymrad och orolig för en av mina hundar idag. Jag upptäckte något konstigt på den äldre hunden, Nixon, igår kväll nämligen vad som ser ut som en röd (irriterad eftersom jag har sett att han slickar ofta där) blåsa som sitter liksom vid urinrörets mynning. Har aldrig sett något liknande förut så nu måste jag beställa en veterinärtid åt honom. Han är inte allmänpåverkad men verkar irriterad på "knutan", särskilt efter han har varit ute och kissat. Jag var inne och kikade på hundforumet Vovve/Rastplatsen där jag är medlem men hittade ingen information där. Jag postade ett inlägg och frågade om någon visste vad det kan vara men den enda som svarade sade att det var nog bäst att låta en veterinär se på det istället för att spekulera. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt! Man tänker ju tumörer så fort man ser en knöl idag!! Tack och lov är hundarna iaf försäkrade! Självrisken har jag råd med åtminstone...
Nåja, jag ska kolla efter lokala veterinärer i telefonkatalogen nu men jag skriver igen när jag vet vad det är. Håll tummarna snälla att det är ofarligt!! -
Efterlysning!
Hej allihop!
Jag fick ett mail idag från en kille på min kontaktlista där han berättade att han hade blivit ombedd att skicka mailet vidare till alla han kände. Efterlysningen gäller dels de 2 amstaff-tikar som blev stulna från en lägenhet i Stureby, Sthlm mitt på dagen, samt en efterslysning av en tik som försvann från sin ägare i Dalby norreskog utanför Lund i Skåne då hon blev skrämd av ett skott. Jag tar deras begäran på största allvar (kan inte ens föreställa mig hur det känns!) MEN eftersom min e-maillista inte är särskilt omfattande, tror jag att jag når ut till fler människor genom att posta deras efterlysning här istället. Jag hänvisar till länken som kom med mailet där fler uppmanas att skicka mailet vidare till alla sina vänner och bekanta:
http://www.wolfland.se/Index-filer/page0024.ht...
Jag hoppas innerligt att de här hundägarna har tur och får tillbaka sina djur! Det är vidrigt att stjäla andras husdjur på detta sätt!! Man kan bara önska att de kommer tillbaka i oskadat skick också, vore lätt att bli traumatiserad av en sådan upplevelse. Mina tankar idag går till Jimmy och Sara. Kram på er!!
