Rangiku Maeharas blogg

Litet inlägg angående Last of the Living

Ran_akan — Fri, 13 Nov 2009 01:43:26 UT

*Spoilervarning för Last of the Living*

Såg just Last of the Living och jag måste säga att jag verkligen har börjat sakna bra slut på filmer. Och med bra menar jag "good endings", såsom att de klarar sig, hamnar i säkerhet och får vila ett tag, istället för att det slutar med att den karaktären jag tyckte minst om hamnar ensam ute på havet i en eka. Annars så var det en övergripande bra film. Det finns ett veritabelt hav med dåliga zombiefilmer nuförtiden, har jag märkt, men denna var en av de bättre. Jag måste dock säga att jag inte riktigt förstår varför den har fått skräck/humor märkning. Visst det var roligt vissa stunder, men zombieslakt är ju kul. Tyckte nog nästan den förtjänade en ren skräck märkning, men jaja.

Tja, har lite brist på idéer på filmer att se, några tips på filmer man kan ha missat, ser på det mesta bara det är bra, så att säga. ^^

Dödsstraff

Ran_akan — Tue, 10 Nov 2009 01:53:59 UT

Borde staten ha rätten att dela ut dödsstraff? Denna fråga har och kommer antagligen att diskuteras så länge det finns kriminalitet, vilket betyder för alltid. Man kan hävda att staten aldrig kan ta sig rätten att avsluta en människas liv, men gör inte de flesta länder så ändå? Kanske inte genom dödsstraff, men på andra, indirekta sätt. De allra flesta länder i världen har ju till exempel en beväpnad polisstyrka. Genom att beväpna polisen, har de inte då förmedlat att de är redo att skjuta om nöden kräver det? Betänker man polisens arbete så kommer det ju att komma tillfällen då de behöver avfyra sitt vapen, kanske med den slutgiltiga konsekvensen att en människa dör. Är det så mycket bättre än dödstraff?

Majoriteten av många europeiska staters medborgare är positiva till ett återinförande av dödsstraff, inklusive Storbritannien. Det är logiskt att anta att om en majoritet av ett demokratiskt lands befolkning är positiva till ett koncept så borde staten åtminstone tänka över de positiva och negativa aspekterna av förslaget och ifall det passar, ha en omröstning. Det är ju så en demokrati fungerar, rätta mig såklart om jag har fel.

Jag tänkte lista några pro och anti argument, för självklart finns det både och för ett så allvarligt ämne som dödsstraff.

Pro:

Dödsstraff sätter förbrytaren permanent ur spel. Det säger sig självt att en död förbrytare inte kan begå fler brott, vilket gör dödsstraff till den säkraste bestraffningsmetoden. Det går inte att diskutera att en död brottsling är en ofarlig brottsling.

Pengar är inte en gränslös resurs, särskilt inte i dessa tider. Vore det inte bättre om staten satsade pengar på våra unga, gamla och sjuka istället för på mördare och väldtäktsmän, etcetera?

Dödsstraff avskräcker andra would-be kriminella. Det är ett faktum. Avskräckning fungerar dock bara på planerade brott, självklart, och kommer inte att minska slumpmässiga brott.

Anti:

Den viktigaste aspekten att iaktta när det gäller dödsstraff är risken att döma en oskyldig till döden, eftersom det inte finns något sätt man någonsin kan kompensera de dömda för ett sådant misstag. Det finns även en risk som faller under den här kategorin, men som många förbiser. Möjligheten att någon blir dömd för mord, bekänner att han dödat offret, men hävdar att det inte var mord. Ofta så är de enda som verkligen vet vad som hände den åtalade och den avlidne. Det ökar risken för att en människa blir dömd för mord, när denne egentligen "bara" borde blivit dömd för dråp.

Familj och vänner till den åtalade. Det helvete de behöver genomlida medans den åtalade sitter på Death Row är ofta förbisett. Det är en mycket reell faktor.

Man får aldrig glömma att de dömda är verkliga människor, med mänskliga känslor och tankar, fullt kapabla att känna smärta och ångest. Det är lätt att glömma detta faktum när man diskuterar de värsta seriemördarna, men det är ett faktum man alltid ska ha i åtanke.

Jag själv är för dödsstraff. Jag tycker de positiva aspekterna väger upp de negativa, dock tycker jag att det bara skulle användas för de värsta brotten. Som jag ser det har man bara tre val i den här frågan.

1) Att inte ha dödstraff och de moraliska problem det medför och acceptera de relativt höga siffror för mord och andra allvarliga brott vi har idag.

2) Introducera dödstraff för enbart de värsta mördarna och andra brottslingar som begår upprepade mindre allvarliga brott, såsom våldtäkt. Därigenom sparar man en liten summa varje år som skulle kunna spenderas på människor som förtjänar pengarna mer. Det här alternativet kommer antagligen inte att reducera brottsligheten lika mycket som alternativ 3, men kommer fortfarande ha en synlig effekt.

3) Introducera ett strikt system, med dödstraff för alla grader av mord och sexuella förbrytelser, vilket reducerar brottsligheten drastiskt och sparar mycket pengar, men kommer orsaka mycket mänskligt lidande, för brottslingarna och deras familjer. I och med detta accepterar man även de många misstag som kommer att begås.

Diskutera gärna, men acceptera andras åsikter. Det är skillnad på att diskutera och att skriva att någon annans åsikt är idiotisk. En motiverad, välinformerad åsikt är aldrig idiotisk, kanske är den inte din egen, men den är inte idiotisk.

Stora frågor.

Ran_akan — Thu, 30 Oct 2008 10:45:46 UT

Vad är sorgligare än att ha någon nära, men fortfarande känna sig ensam?
Vad är värre än att sätta sin tillit till ett tomt skal du trodde var fullt av hopp?
Vad är meningslösare än tid investerad i en fars du trodde var vänskap?

Är det alltid människorna man älskar som sårar en mest, eller är det en själv?
Tål att tänkas på.

Och ännu lite fler

Ran_akan — Wed, 28 May 2008 07:58:59 UT

( ) låst in dina moppenycklar i mopeden
(x) sprayat hårspray i ögat
(x) trasslat in ditt hår i hårborsten
(x) gått in i en lyktstolpe
( ) fått tuggummi i håret
( ) fastnat me tungan i ett räcke på vintern
( ) slått sönder ett glas när du ska hålla ett tal
(x) missat blomkrukan när du ska vattna blommorna
( ) trampat barfota på en igelkott
(x) tagit på vänsterskon på högerfoten och tvärtom
( ) slagit dej på fingret med en hammare
(x) råkat trycka på stäng av-knappen på datorn
(x) snubblat på en fotboll
( ) gett kattmat till din hund
( ) kallat en lärare för mamma eller pappa
( ) stoppat in en cigarett på fel håll i munnen
( ) fått IG på fler än 5 prov
( ) sprungit på en liten unge
(x) gått i en vattenpöl med ett hål i skosulan
(x) tryckt in din nyckel i fel skåp och försökt öppna

Multiplicera nu ditt resultat med 5

9x5=45 ^^

Hmm, är det min dum-score tro? ^^

Lite fler såna här frågor ^^

Ran_akan — Wed, 28 May 2008 07:49:33 UT

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Mjo, som smått.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Det har hänt ja.

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Det har jag ingen aning om...

4. Vad åt du senast?
Choklad. Massor av choklad.

5. Har du fått någon komplimang idag?
Nope, inte idag ^^

6. Har du varit med i en rättegång?
Nej faktiskt inte.

7. Är du polare med grannarna?
Haha, tja jag försöker iaf ^^ Nää, dom är trevliga ^^.

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska (knaggligt dock), japanska och engelska.

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige o Japan.

10. Senaste piercingen?
Well, har bara piercat mig vid ett tillfälle och det var så orignellt som ett hål i vardera öra.

11. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Idag Well, det är överskattat helt klart. Även om ingen gillar det så är det överskattat ändå

12. Gay?
Jo ^^

13. Har du däckat/spytt för att du druckit?
Jo, det har hänt. Inte regelbundet dock.

14. Har du äggat någon?
Nopes

15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Inte än.

17. Har du varit på stranden?
Yepyep ^^

18. Har du haft en stalker?
Mjo, tyvärr Och inte den småroliga typen, utan den jobbiga typen.

19. Minns du dina/din musiklärares namn?
Cant say i do :/.

20. Hur bra är din syn?
Tja, tillräckligt bra ^^

21. Har du varit på ett party?
Mjoodå, det har väl hänt.

22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Det skulle vara coolt

23. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
WOW! Jag har en bror

24. Har du varit utomlands?
Yep, ett antal gånger.

25. Har du sett din bästa vän naken?
Jodå.

26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Hmm, har bara varit på ett, men det var roligt ^^ Syrrans var det.

27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Dom skulle nog rycka armen av mig och slå ihjäl mig med den ^^ Efter det skulle det nog vara lugnt dock.

28. Var är dina syskon just nu?
Tja, syrran är väl hemma hos sig och sitter omkring ^^

29. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Jag kommer nästan aldrig ihåg mina drömmar :/

30. Vem ringde dig senast?
Ai var det. Alldeles nyss faktiskt.

31. Vilken tid gick du upp imorse?
typ 11. Det är ett otyg att stiga upp tidigt på morgonen ^^

32. Vad ska du göra i helgen?
Oj, så långt fram planerar jag inte ^^

33. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Typ, ring mig. Intressant nog.

34. När var du riktigt sjuk senast?
Hmm.. Hade en ganska elakartad huvudvärk för någon vecka sen.

35. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Öhm, tror inte jag tagit på någon kändis direkt.

36. Vad finns i din bakficka?
Nada

37. Har du färglinser?
Jo, jag äger ett par stycken ^^

38. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Lirade FF 12 ^^

39. Vad är det första du gör på morgonen?
Somnar om. Oftast.

40. Vad ska du göra efter det här?
Antagligen något lika meningslöst ^^ Aja det var kul iaf ^^

Döda mig, men sånt här är ju kul XD

Ran_akan — Tue, 22 Apr 2008 13:46:12 UT

1. Hur gammal är du om fem år?
24, wow är man såpass?

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
K

3. Hur lång är du?
156 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Wishing Stairs

5. Vem ringde du senast?
Chiyo

6. Vem ringde dig senast?
Pappa XD

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Prata? Ring

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Hmm.. Beror lite på hur mycket man behöver säga, men som regel ringer jag.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta

10. När såg du senast din mamma?
För en tio minuter sen

11. Vilken ögonfärg har du?
Svarta, riktigt mörkt bruna ^^

12. När vaknade du i dag?
11:45 på ett ungefär

13. Vilken är din favoritjulsång?
White Christmas ^^ Den klassiska!

4. Vilken är din favoritplats?
Oj... min säng? XD

15. Vilken plats föredrar du minst?
Hmm.. Vet faktiskt inte..

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Herregud, det vill jag inte ens tänka på >.<

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Pappa :O

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Haha XD Weird Al Yankovic ^^

19. Hur stor är din säng?
Stooor

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Hmm, har både och, men just nu är den stationära död...

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Har pyjamas XD ^^

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Sju

23. Hur många
landskap har du bott i?
Två blir det väl, tre om man räknar med Kyoto

24. Vilka städer har du bott i?
Örebro, Kyoto och Ingenmansland ^^

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota helt klart ^^

26. Är du social?
Mjo ^^

27. Vilken är din favoritglass?
Vilken isglass som helst ^^

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Jag äter allt ^^ Nått med choklad får man väl säga ^^ Mm... choklad...

29. Tycker du om kinamat?
Japansk ska de va!

30. Tycker du om kaffe?
Med myyycket socker så.

31. Vad dricker du till frukost
Te oftast ^^

32. Sover du på någon särskild sida?
Jag kan sova hursomhelst ^^

33. Kan du spela poker?
Absolut ^^

34. Tycker du om att mysa/kela?
*purr* Mm ^^

35. Är du en beroendemänniska?
Bet on it XD

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nej, faktiskt inte :S

37. Vill du ha barn?
Som det ser ut nu? NEJ!
Men jag umgås gärna med andras barn ^^

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, Japanska

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja 2 gånger

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Bassäng faktiskt

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder XP Och mat ^^

42. Äger du dyrbara smycken?
Mjo ^^

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
.hack just nu ^^

44. Kan du rulla med tungan?
Jupps ^^

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Den allra roligaste? K all the way ^^

46. Sover du med gosedjur?
Mhm ^^

47. Vad har du för ringsignal?
Rikki - Suteki Da Ne

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Finns säkert nånstans

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min tröja ^^

50. Flirtar du mycket?
Njae, inte så värst.

51. Kan du byta olja på bilen?
Öhm... XD

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nopes ^^

53. Vilken var den senaste boken du läste?
.hack ^^ Har blivit mycket hack på sistone...

54. Läser du dagstidningen?
Nej

55. Prenumerera du på någon veckotidning?
Nej

56. Dansar du i bilen?
Överallt ^^

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Oj.. Ingen aning.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En liten glad katt ^^

59. När var du i kyrkan senast?
Det kommer jag faktiskt inte ihåg :S Det var längesen...

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Sture ^^ Han var cool ^^

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
En vecka ^^

Haha, sånt här tycker åtminstone JAG är lite kul att läsa ^^
Tipsa gärna om fler frågor ^^

Totally Pointless

Ran_akan — Thu, 03 Apr 2008 11:48:40 UT

Tänkte göra en lista på mina favoritcitat ^^ Helt meningslöst

"Hey, is someone going to come get me? There's, like, a hawk or something.
[en fågel äter på hans ben]
Oh dear. That's not good. Uh, Mr. Hawk? Can you please stop eating my leg? Oh my.
[man hör folk börja skratta]
Hey! It's not funny! What's so - ? He's a predator, for crying out loud!
[bilden fade:ar ut och blir svart]
Hey, just because the screen turned black, doesn't mean he's stopped. He's still eating me! I promise! Somebody get me a stick! Save the whales."

Master Tang från filmen Kung Pow

"I make a movie film—please you come see! If it not success, I will be execute"

Borat från filmen Borat: Cultural Learnings of America for make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan

"Oh, God. Never underestimate the power of stupid things in large numbers!"

Sam i spelet Serious Sam

"Next time I hide something, I'm packing explosives around it. Explosives shaped like silver bananas! Stops thieves, monkeys and monkey thieves in one fell swoop."

Kang the Mad från spelet Jade Empire

"There is strength in numbers, and I am two or three, at least."

Minsc fråm spelet Baldurs Gate

Gah :P

Ran_akan — Fri, 14 Mar 2008 22:11:33 UT

Har ni någonsin varit med på en fest som till slut bara består av dig och det där paret som aldrig lämnade byggnaden som sitter o hånglar i hörnet? Hmm.. Jag verkar hamna i den situationen alldeles för ofta..

Hyfsat deprimerande egentligen

Fools Love

Ran_akan — Wed, 20 Feb 2008 00:35:39 UT

Skulle vilja berätta en liten historia för er. Den handlar om en kille med ett problem, men han anser själv att det inte är ett problem. Historian lyder som följande:

Tänk dig en kille som alltid har varit blyg inför tjejer. Det är ju väldigt vanligt och ännu mer normalt i hans fall då han alltid änt sig otillräcklig på grund av sin något kraftiga kroppshydda. Han var inte tjock, nej nej, men han tyckte det själv. Han var proportionelig, både lång och bred. Men som sagt, han var blyg inför tjejer och lyckades aldrig få fram ett ljud när det väl gällde och fick han ur sig något så var det ingenting vettigt. Han hade därför aldrig haft en tjej. Han brydde sig inte så mycket om det, han tyckte han hade det bra som han hade det, saknade det inte egentligen. Kompisar hade han gott om och det räckte ju, tyckte han.

Men en vacker dag kommer hans stora vändning, som det alltid gör till slut. Han träffade en tjej som kompenserade hans brist på talförmåga med sin egen framåtanda. Så de blir vänner, umgås nästan hela tiden. Han klipper alla band till sitt förra kompisgäng, offrar dem för att knna umgås mer med henne. Så fortsätter det en lång tid. Den enda han träffar på skoldagarna är henne. På fritiden är det likadant, hela tiden umgås han med henne, eller så sitter han hemma och planerar hur han ska kunna umgås mer med henne. N tror säkert de flesta att hon blir irriterad och försöker skjuta undan honom, men inte. Hon har ingenting emot hans sällskap, så än så länge är allt frid och fröjd. De umgås så i två år, enbart vänner. Till slut absorberar de en till person till sitt lilla sällskap och han anpassar sig snabbt och blir en del av deras gemenskap. Dem två killarna har mycket gemensamt och blir snart mycket bra vänner och tjejen blir en lika stor del av gemenskapen. De är en lycklig kompisgrupp.

En dag händer dock någonting som ska för alltid förändra våran killes relation till de båda. Ja, ni kan säkert gissa. Nykomlingen är mer framåt än vad han är, så det blir som det blir. Killen blir förkrossad, snuvad på sin största och enda kärlek av en nykomling som han själv introducerade till deras gemenskap. Han stänger då in sig i sig själv fullständigt, tar inte kontakt med någon och lever knappt. Går bara och tänker på vad han ska göra nu. Det går några veckor men till slut gör han sitt val. Han börjar umgås med dom igen, trycker ner alla sina känslor och börjar umgås med sina gamla vänner.

Visst, hittils så är det inget konstigt. Han hanterade det kanske inte på det mest fulländade sättet, men vem kan klandra honom? Det sjuka börjar igen när han en dag iallafall lyckas ta mod till sig och säga till den här tjejen att han älskar henne. Hennes reaktion blir kraftig och några dagar efteråt går de till sängs med varandra. Vad hände då med kompisen? Jo, han är kvar, fortfarande tillsammans med henne. Killen tänker inte på det, nej han är ju euforisk av glädje på grund av att han till slut lyckats få ur sig sin kärleksbekännelse. Som ni nog kan förstå börjar nu en tragedi i det fördolda. Alla tre parter förstår vad det är som händer, men ingen pratar om det. Killen VET att hon är ihop med hans kompis, men han går ändå till sängs med henne. Hon VET att hon inte borde, men hon gör det ändå. Kompisen VET att dem håller på, men han låtsas som om ingenting händer.

Det här är en av mina kompisars situation just nu. Innan ni dömer någon ska ni veta att han är så extremt besatt av den här tjejen att jag aldrig sett något liknande. Hon är det enda han har ögon för, allt annat hamnar efter i prioritering. Skola, vänner, familj... Allting. Det sorgligaste jag någonsin sett är dem tre gå tillsammans på stan, skrattandes. Av allt att döma är allt frid o fröjd, men om man tittar noggrannare ser man en strid. Båda killarna tävlar vildsint om hennes uppmärksamhet. En evig strid som pågår hela tiden när han är med dem båda. Sedan när man kommer bort ifrån dem, är han en helt annan person. Det är som att han sjunker ihop trött efter denna osynliga drabbning. Vilandes inför nästa rond.

Jag vill hjälpa honom på något sätt, men det verkar hopplöst.
Det här är ett bra argument för att kärlek både kan vara det vackraste som finns och det fulaste, äckligaste monster som finns.

Ett Liv

Ran_akan — Mon, 18 Feb 2008 21:17:44 UT

Det var en gång en liten flicka som bodde i ett land långt ifrån kalla Sverige, bortom tillochmed havet. Där bodde hon med sina föräldrar och sin äldre syster i ett litet hus nära en stor varm källa som hon brukade bada i, tillsammans med sin syster och sin mamma förstås. Mamman ville ju inte släppa sin lilla ögonsten ur sikte och systern var ju för liten för att gå med henne själv, hon var ju bara tre år äldre. Hennes pappa älskade sina döttrar över allt annat. Det grämde honom inte det minsta att han fått två underbara döttrar istället för en son, som nog många i hemlighet tycker. Han jobbade på ett företag som sålde teknikdelar till datorer och hon var hemmafru på heltid. Han tjänade ju så mycket så det gjorde ingenting att hon var hemma med deras döttrar. Han tyckte bara det var bra att hon var hemma och tog hand om flickorna, han skulle annars bara ha oroat sig för dem om dom hade varit tvungna att lämna dem på ett dagis. Åren förflöt och flickan växte mer och mer. Hon fick många vänner att umgås med och allting var idylliskt.

En vacker dag sade pappan till mamman att han hade blivit erbjuden en topplacering inom sitt yrke, vilket innebar att han skulle tjäna mer och mer auktoritet. Mamman tyckte det lät jättebra och tyckte absolut att han skulle acceptera. Vem skulle inte tycka det? Men! Det fanns en hake. Dem skulle bli tvungna att flytta ifrån sitt gamla hus. Mamman tyckte det lät helt acceptabelt och undrade förstås hur långt dom skulle bli tvungna att flytta. Samtidigt så tänkte sig flickan hur dom flyttade in i storstan. Hur kul hon skulle kunna ha där och hur mycket fler vänner hon skulle kunna få. Hon tänkte även att det skulle vara helt okej att flytta till ett annat hus bara. Kanske lite längre norrut i landet så dem kunde få lite kallare vintrar. Pappan talar om att dom kommer bli tvungna att flytta väldigt långt, tillochmed ut ur landet. Mamman frågar då till vilket land dom skulle flytta till. Pappan ser ut som som om han sitter inne med världens roligaste hemlighet. Sverige, säger han. Sverige, tänker flickan. Hmm.. Vart ligger det? Hon har hört talas om det, men aldrig äst någon uppmärksamhet vid namnet. Nu försökte hon desperat komma ihåg vad det var hon hört om det, men förgäves. Mamman ser lite förskräckt ut och menar på att det är ju jättelångt bort. Pappan säger att han vet, men att det nog kommer bli roligt, plus att då kommer dom ju få uppleva en helt ny kultur. Han säger att det kommer bli en spännande upplevelse. Mamman är tveksam, men säger att hon är nöjd om han är glad. Flickan känner sig upprymd, men ckså lite sorgsen. Nu måste hon säga hejdå till alla sina vänner. Men hon kommer ju få nya intressanta vänner i Sverige, tänker hon.

Så en dag har dem packat alla sina saker, sagt adjö till sitt hus och alla minnen. Plockat med sig alla familjeklenoder och det dom inte fick med sig har dom gett vidare till släktingar. Flickan tittar så noggrant hon kan på huset, försöker skapa en permanent minnesbild av huset. Sedan sätter dom sig i bilen och åker iväg. Med vemod ser hon badhuset med den heta källan passera. Väl framme vid flygplatsen sätter dem sig och väntar på sitt plan. Det är packat med folk, men flickan är van vid trängsel. Hon satt där och tänkte på farfar och farmor. På mormor och morfar. Skulle hon få se dem igen? Mamma hade sagt att de skulle åka dit varannat år och hälsa på i några veckor, men det kändes så avlägset när hon satt där bredvid mamma och sin syster. Pappa är helt till sig av entusiasm och hoppar till varje gång ett flygplan åker fram till en gate, i tron om att det är deras. Han tittar på sin klocka hela tiden och klagar på att planet är fem minuter försenat. Till slut kommer planet och pappa får alla att skynda sig mot gaten. De får ju inte komma försent, säger han. De kommer in i planet och flickan känner sig lite rädd, hon har ju aldrig flugit förr. Dem lyfter och hon ser marken försvinna under planet. Hon blir både rädd och upprymd. Det blir snabbt tråkigt att sitta på planet dock.

Några timmar senare är hon på en annan flygplats, på väg till en väntande bil som ska ta dem till deras nya hem. De åker länge och flickan förundras över naturen i det här landet. Det är mycket mer skogsmark än i hennes gamla hemland och helt annorlunda träd. Efter ett litet tag somnar hon in i sin systers famn.

När hon vaknar ligger hon på en säng i ett främmande hus, hon hör sina föräldrar prata några rum bort. Hon somnar om kort därefter.

Hon hade kommit till sverige, till ett främmande hus i ett lika främmande land. Hon hade ju såklart med sin familj, annars hade hon aldrig klarat de första dagarna ens. Hennes alltjämt lika entusiastiska pappa och sin smått tveksamma mamma. Mamma hade det mycket svårare att integrera sig i det svenska samhället och det svenska sättet att vara. Men till slut så lyckades även hon att skaffa sig vänner i det nya landet. Flickan, som nu var sex år, började skolan. Hon var väldigt blyg, av fullt förståeliga skäl, då hon bodde på landsorten som dominerades av människor med ett helt annat utseende än hon var van vid och med ett helt annat sätt att vara mot varandra än hon var van vid. Därför blev det tyvärr så att hon höll sig på sin kant. Sökte sig inte till gruppen, utan satt mest för sig själv. Det medförde, som det tyvärr ofta gör, att de andra barnen inte heller försökte få kontakt med henne. Resultatet blev att hon blev utanför de andra barnens gemenskap.

Så fortsatte det länge, älskad hemma men utanför i skolan. Hon kunde inte kontakta någon nu när hon rullat in på det spår hon gjort, så det ändrade sig inte. Eftersom det ju var en landsort och en rejäl sådan ska tilläggas, så var hon den enda som såg ut som hon gjorde. Alla andra var typiska svenskar, ni förstår nog hur jag menar. Så även det bidrog till hennes utanförskap. Till slut utvecklades denna utanförskap till nästa steg. Hon blev mer och mer utfryst och när hon började fyran så blev denna utanförskap till ren fientlighet. De andra barnen började hacka på flickan, nedvärdera henne. En ond cirkel skapas. Ju mer de mobbar henne, ju mer utanför blir hon och ju mer utanför hon är, ju mer mobbar de henne. Hennes skoldagar utvecklas från obehagliga till rena helvetet. Hennes mellanstadietid präglas av denna fientlighet, karvar in sig i hennes personlighet. Hon säger ingenting till sina föräldrar, då hon inte vill att dom ska känna sig skyldiga till det på grund av att de hade bestämt att de skulle flytta. Så hon biter ihop och står ut med allt vad de kan hitta på för att förpesta hennes skoldagar. Till slut vänjer hon sig och det dom säger och gör smärtar mindre och mindre. Till slut är hon avtrubbadoch hon går igenom allt som en zombie.

Den lilla flickan som så mycket såg fram emot att träffa nya vänner i ett helt nytt land blir till en sten. Hon rör sig genom vardagen som om de andra inte hade funnits. Vadar igenom all skit. Vill inte besvära någon med sina problem. Den enda som vet är hennes syster. Systern har inte haft mycket mer tur. De sitter i samma situation.

Så kommer dagen då deras gamla klasser ska splittras. De ska börja högstadiet. Flickan har växt upp nu. Mognat mycket snabbare än hon borde ha gjort. Berövad sina barnaår av trångsynta människor och av sin egen blyghet. I sin nya klass är det samma sak. Samma typ av människor. Förutom en. En tjej är också hon utanför. Sitter själv vid en bänk. Flickan sätter sig i bänken bredvid, hoppas på att kanske få kontakt med hon som också står utanför de andras gemenskap. Hon vågar inte starta en konversation. Även denna gång sätter hennes blyghet in, nu påspädd av alla år av social tortyr. Längre bort sitter några lustiga killar och spottar bitar av suddgummi på flickan. Hon vågar inte säga ifrån, vet med sig att det bara blir värre då. Så hon gör som hon alltid gör. Hon stänger in sig i sig själv. Härdar.
Efter lektionen möts flickans och den andra tjejens ögon. Hon går fram till flickan och frågar varför hon tar emot deras skit. Flickan bara rycker på axlarna, vet inte vad hon ska svara. Tjejen säger att man måste stå på sig inför såna där as. Flickan svarar med att de bara gör något värre om hon försöker. Tjejen bara skakar på huvudet och säger att det är bättre än att låta dem köra över henne. Flickan är tyst. Tänk på det säger tjejen och går därifrån. Flickan står ensam kvar, tänker på tjejen. Det var den första som talat till henne i skolan, utan att förolämpa henne, på länge.

Som ni kan gissa så blir flickan och tjejen vänner. Hittils så är den här historien inte helt ovanlig. Det här händer hela tiden, överallt. Men det som gör den här historien lite mer särpräglad är att flickan och tjejen blir mer än vänner till slut. I åttan blir dem ihop. På grund av det här blir de ännu mer utanför, men vad bryr sig de om det? De har varandra nu och de drar upp varandra ur den onda cirkel som präglat deras liv så länge. De blir lyckliga på riktigt. Tjejen blir överbeskyddande över flickan och flickan i sin tur över tjejen. De blir så nära som bara två människor som varit utanför merparten av sina liv kan bli.

Men allt är inte frid och fröjd. Flickan har inte nämnt det här heller för sina föräldrar. Hon vet inte hur hon ska säga det. Hon funderar och grunnar. Till slut när hon börjar gymnasiet tar hon mod till sig och säger det rakt ut till sina föräldrar. Jag har en flickvän. De svåraste orden hon någonsin sagt. Flickans föräldrar blir först stumma. Sedan är det som att något dör i deras blickar. De vill inte acceptera det. Dem förnekar henne, förbjuder hennes kärlek. Hon blir förkrossad över sina föräldrars reaktion, att de försköt hennes enda kärlek. Hon fortsätter träffa tjejen, i smyg visserligen, men det spelar ingen roll för dem. Det enda som betyder något är att de får vara tillsammans.

Föräldrarna upptäcker det dock till slut och de ger flickan ett ultimatum. Antingen bor hon hemma, accepterad av familjen och glömmer bort tjejen eller så får hon flytta hemifrån, bli avklippt från familjen och fortsätter med sitt, i deras tycke, onormala betéende. Vilket tror du hon väljer? Hon är tonåring, har just kommit ut ut sin isolation och har en fantastisk flickvän. Hon väljer självklart det andra alternativet. Så några dagar senare flyttar hon till en lägenhet i stan. Nära till sitt gymnasium och långt ifrån sitt förflutna. Föräldrarna finansierar henne fortfarande genom att skicka en summa pengar varje månad, men det är också den enda kontakten hon har med familjen.

Så lever hon än idag. Som många nog redan tänkt ut, är flickan jag. Jag är inte stolt över mycket jag gjort och jag vet att det är mitt fel att jag hamnade utanför från första början. Det här är ingen bedjan om medömkan. Jag har det bra nu. Anledningen till att jag skrev det här, är helt enkelt att jag kände att jag ville. Ingen kommer läsa igenom den ändå. Det är en stor utvikning av mitt liv men ni får självklart skriva vad ni vill om det, det är ju det kommentarfunktionen är till för ^^

//Rangiku Maehara

En liten fundering

Ran_akan — Mon, 18 Feb 2008 15:54:56 UT

Hmm.. Jag har märkt att det finns en hel del människor som tror att homosexualitet är en myt när det kommer till tjejer. Tydligen är det så att det är mer lätt att ta åt sig att killar är homo än att tjejer är lesbiska. Har snackat med en del killar nu som har konstaterat för mig att lesbiska tjejer inte existerar. Alla är hetero, enligt honom. Han säger att tjejer enbart kan vara sexuellt attraherade till varandra, men inte emotionellt, och det är han absolut inte själv om att tycka. Har varit med om en himla massa killar nu om sagt att det är så.

Vad är det som framkallar den här attityden? Varför kan dom inte fatta att dom inte vinner något på att stöta på lesbiska tjejer? Jag vågar påstå att dem flesta som är i den situationen har stött på det här och rätta mig gärna om jag har fel nu, men det blir väldigt irriterande när den tusende killen i ordningen frågar efter nakenbilder / förhållande. Skrev i den ordningen, för det är i den ordningen dom flesta frågar.

Visst, man kan ju dra upp det om att killar på nätet stöter på allt som är utrustat med ett par bröst, men ändå. Det finns undantag, men generellt sett är det så.

Min grundtanke med det här, innan jag spårade ur, var egentligen bara att klaga lite för att jag börjar bli mäkta irriterad. Jag vill bara ha lite trevligt folk att snacka med. Inga bröllopsförslag och särskilt inte från killar.

Kom på en sak. De killar som stöter på homotjejer kan ju tänka sig in i deras situation. Det är som om att homokillar skulle stöta på dem hela tiden. Det är samma grej.

This is me! ^^

Ran_akan — Mon, 04 Feb 2008 22:03:00 UT

Portrait of an INFP - Introverted iNtuitive Feeling Perceiving
(Introverted Feeling with Extraverted Intuition)
The Idealist

As an INFP, your primary mode of living is focused internally, where you deal with things according to how you feel about them, or how they fit into your personal value system. Your secondary mode is external, where you take things in primarily via your intuition.

INFPs, more than other iNtuitive Feeling types, are focused on making the world a better place for people. Their primary goal is to find out their meaning in life. What is their purpose? How can they best serve humanity in their lives? They are idealists and perfectionists, who drive themselves hard in their quest for achieving the goals they have identified for themselves

INFPs are highly intuitive about people. They rely heavily on their intuitions to guide them, and use their discoveries to constantly search for value in life. They are on a continuous mission to find the truth and meaning underlying things. Every encounter and every piece of knowledge gained gets sifted through the INFP's value system, and is evaluated to see if it has any potential to help the INFP define or refine their own path in life. The goal at the end of the path is always the same - the INFP is driven to help people and make the world a better place.

Generally thoughtful and considerate, INFPs are good listeners and put people at ease. Although they may be reserved in expressing emotion, they have a very deep well of caring and are genuinely interested in understanding people. This sincerity is sensed by others, making the INFP a valued friend and confidante. An INFP can be quite warm with people he or she knows well.

INFPs do not like conflict, and go to great lengths to avoid it. If they must face it, they will always approach it from the perspective of their feelings. In conflict situations, INFPs place little importance on who is right and who is wrong. They focus on the way that the conflict makes them feel, and indeed don't really care whether or not they're right. They don't want to feel badly. This trait sometimes makes them appear irrational and illogical in conflict situations. On the other hand, INFPs make very good mediators, and are typically good at solving other people's conflicts, because they intuitively understand people's perspectives and feelings, and genuinely want to help them.

INFPs are flexible and laid-back, until one of their values is violated. In the face of their value system being threatened, INFPs can become aggressive defenders, fighting passionately for their cause. When an INFP has adopted a project or job which they're interested in, it usually becomes a "cause" for them. Although they are not detail-oriented individuals, they will cover every possible detail with determination and vigor when working for their "cause".

When it comes to the mundane details of life maintenance, INFPs are typically completely unaware of such things. They might go for long periods without noticing a stain on the carpet, but carefully and meticulously brush a speck of dust off of their project booklet.

INFPs do not like to deal with hard facts and logic. Their focus on their feelings and the Human Condition makes it difficult for them to deal with impersonal judgment. They don't understand or believe in the validity of impersonal judgment, which makes them naturally rather ineffective at using it. Most INFPs will avoid impersonal analysis, although some have developed this ability and are able to be quite logical. Under stress, it's not uncommon for INFPs to mis-use hard logic in the heat of anger, throwing out fact after (often inaccurate) fact in an emotional outburst.

INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group. In group situations, they may have a "control" problem. The INFP needs to work on balancing their high ideals with the requirements of every day living. Without resolving this conflict, they will never be happy with themselves, and they may become confused and paralyzed about what to do with their lives.

INFPs are usually talented writers. They may be awkard and uncomfortable with expressing themselves verbally, but have a wonderful ability to define and express what they're feeling on paper. INFPs also appear frequently in social service professions, such as counselling or teaching. They are at their best in situations where they're working towards the public good, and in which they don't need to use hard logic.

INFPs who function in their well-developed sides can accomplish great and wonderful things, which they will rarely give themselves credit for. Some of the great, humanistic catalysts in the world have been INFPs.

Jungian functional preference ordering:

Dominant: Introverted Feeling
Auxiliary: Extraverted Intuition
Tertiary: Introverted Sensing
Inferior: Extraverted Thinking

Tog ett proffesionellt personlighetstest oh det här är vad jag fick fram ^^
Känner mig extremt träffad! ^^
Det här är verkligen jag

Myu..

Ran_akan — Wed, 23 Jan 2008 12:45:10 UT

Haha, hade glömt hur det var att vara singel ;P Har inte varit det på så länge nu.. Myu.. Jaja, det har både sina fördelar o nackdelar..

Största nackdelen är helt klart att lägenheten känns så extremt ogästvänlig att komma hem till... Ingen alls hemma och välkomnar en.. Och man vet att det inte är någon på väg heller.. Sitta därhemma själv. Väntandes på nästa morgon då man ska upp och iväg till skolan igen..

Rinse and repeat

Så ser mitt liv ut just nu Alldeles för enformigt...
Jaja, jag hoppas det klarar upp sig snart ^^

...

Ran_akan — Mon, 21 Jan 2008 19:23:42 UT

Jaha..
Då var det över.
Min flickvän och jag går skilda vägar.. Well, man har väl märkt att det var på väg, men det var ändå väldigt hårt. Men jag känner mig inte ledsen. Bara tom.. Det kommer bli ensamt utan henne, och jag kommer nog aldrig kunna känna samma sak för någon annan som jag kände för henne..
Visst, jag kommer säkert bli kär igen, få nya flickvänner, älska dem hur mycket som helst..
Men hon kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta..

:(

Ran_akan — Wed, 09 Jan 2008 09:15:20 UT

Orka skolan... Detta blir för mycket..
Skolan börjar och dagarna innan för jag veta att Lisa ska flytta med sin familj till stockholm...
Jag orkar inte detta.. Att vantrivas i skolan, bara för att komma hem till en kall, ensam lägenhet..
Sitta vid datorn några timmar, för att jag inte är motiverad till något annat, gå ooch lägga sig vid åtta, nio för att det inte finns någon anledning till att vara vaken.. Jag kommer inte klara det någon längre tid..
Snart skiter jag i alltihop och åker till stockholm jag med, så jag kan vara med henne.. Fixar inte ensamhet...

Eminem - Mockingbird

Ran_akan — Fri, 04 Jan 2008 15:18:56 UT

Yeah
I know sometimes things may not always make sense to you right now
But hey, what daddy always tell you?
Straighten up little soldier
Stiffen up that upper lip
What you crying about?
You got me

Hailie, I know you miss your mom and I know you miss your dad
Well I'm gone but I'm trying to give you the life that I never had
I can see you're sad, even when you smile, even when you laugh
I can see it in your eyes, deep inside you want to cry
Cuz you're scared, I ain't there
Daddy's with you in your prayers
No more crying, wipe them tears
Daddy's here, no more nightmares
We gon' pull together through it, we gon' do it
Laney, uncle's crazy, aint he?
Yeah but he loves you girl and you better know it
We're all we got in this world
When it spins, when it swirls
When it whirls, when it twirls
Two little beautiful girls
Lookin' puzzled, in a daze
I know it's confusing you
Daddy's always on the move, mamma's always on the news
I try to keep you sheltered from it but somehow it seems
The harder that I try to do that, the more it backfires on me
All the things growing up his daddy that he had to see
Daddy don't want you to see but you see just as much as he did
We did not plan it to be this way, your mother and me
But things have gotten so bad between us
I don't see us ever being together ever again
Like we used to be when we was teenagers
But then of course everything always happens for a reason
I guess it was never meant to be
But it's just something we have no control over and that's what destiny is
But no more worries, rest your head and go to sleep
Maybe one day we'll wake up and this will all just be a dream

Now hush little baby, don't you cry
Everything's gonna be alright
Stiffen that upper lip up little lady,
I told ya Daddy's here to hold ya through the night
I know mommy's not here right now and we don't know why
We feel how we feel inside
It may seem a little crazy, pretty baby
But I promise momma's gon' be alright

It's funny
I remember back one year when daddy had no money
Mommy wrapped the Christmas presents up
And stuck 'em under the tree and said some of 'em were from me
Cuz daddy couldn't buy 'em
I'll never forget that Christmas I sat up the whole night crying
Cuz daddy felt like a bum, see daddy had a job
But his job was to keep the food on the table for you and mom
And at the time every house that we lived in
Either kept getting broken into and robbed
Or shot up on the block
And your mom was saving money for you in a jar
Tryna start a piggy bank for you so you could go to college
Almost had a thousand dollars till someone broke in and stole it
And I know it hurt so bad it broke your momma's heart
And it seemed like everything was just startin' to fall apart
Mom and dad was arguin' a lot so momma moved back
On the Chalmers in the flat one bedroom apartment
And dad moved back to the other side of 8 Mile on Novara
And that's when daddy went to California with his CD and met Dr. Dre
And flew you and momma out to see me
But daddy had to work, you and momma had to leave me
Then you started seeing daddy on the T.V. and momma didn't like it
And you and Laney were to young to understand it
Papa was a rollin' stone, momma developed a habit
And it all happened too fast for either one of us to grab it
I'm just sorry you were there and had to witness it first hand
Cuz all I ever wanted to do was just make you proud
Now I'm sittin in this empty house, just reminiscing
Lookin' at your baby pictures, it just trips me out
To see how much you both have grown, it's almost like you're sisters now
Wow, guess you pretty much are and daddy's still here
Laney I'm talkin' to you too, daddy's still here
I like the sound of that, yeah
It's got a ring to it don't it?
Shh, momma's only gone for the moment

And if you ask me too
Daddy's gonna buy you a mockingbird
I'mma give you the world
I'mma buy a diamond ring for you
I'mma sing for you
I'll do anything for you to see you smile
And if that mockingbird don't sing and that ring don't shine
I'mma break that birdie's neck
I'd go back to the jewler who sold it to ya
And make him eat every carat don't fuck with dad (haha)

Vampire

Ran_akan — Tue, 01 Jan 2008 20:44:20 UT

I am the darkness,
I am the night,
I am the shadows,
In the light.
I am the nightmare
Of your dreams,
I am the cause
Of your screams.
I am your hurt,
I am your pain,
I am your tears,
Shed in vain.
I am the reason
For your heartache,
I am the fear
That makes your soul break.
I am that voice
Inside your mind,
Whispering promises,
Telling you lies.
I am death,
I am life,
I am forgotten,
I am strife.
I am everywhere,
But yet, I’m gone.
I am watching,
When you think you’re alone.
Watch your step
Cause I’ll be there,
Waiting to spring,
To deny you air.
I’ll always be waiting,
Where you can’t see,
I’ll always be something,
You’ll never be.
A thing of darkness,
A thing of night,
A thing of death,
Brought to life.
I’m not alive,
Nor am I dead
I will not rest
Until I’m fed.
I’ll always be hunting you,
A wolf outside your fire,
Nothing but you,
Will quench my desire.

Demons of the Past

Ran_akan — Tue, 01 Jan 2008 20:30:54 UT

They surround me from everywhere,
Bleeding through the cracks,
Pouring from the ceiling,
Up the stairs and through the walls.
Through the curtains and into the mirror,
The breath against my skin chilling me to my bone.
Why do you run away when I am in most dire need?
I suppose they have driven you away... I have driven you away..
What can I say to express my sorrow, my regret?
These monsters will overtake me.. they will rip me apart.
Before I can even make anything better...
My whole life is just one long, continuous bad note.
Sanity falls away from me,
And I'm not even privileged the strong walls of insanity.
No.. the only thing that defines me is raw flesh,
Raw bone and raw pain.
My soul is wrapped thin around my heart,
A skin to define the only thing that still shines.
Or is it the only thing that darkens the light...?
They tell me to hum a tune,
Continuously it runs through my mind...
Hum a tune..
Hum a tune..
Hum a tune..
About innocents murdered and bloodcurdling screams..
If only there was blood to curdle.
All of it has soaked into the ground and made the path before me.
I know not the definition of divinity, nor of light.
Scars overlap scars,
Lies overlap promises.
Broken oaths resound...
Why can't I smash the mirror in I watch them rip me apart,
Every ounce of blood and crushed bone amplified by the dread,
I see my own demise like a play before me..
How can I let the light in if the opening has been stitched together with threads created from my past?
I can hear them crawling towards me..
Slugs, spiders, ants, worms..
They all shriek eternally..
I can see death itself stare me down.
I am not intimidated by what lays in front of me,
But what lays behind..
I can see them..

Mr Julafton

Ran_akan — Fri, 21 Dec 2007 19:42:50 UT

Jag tror att många som såg titeln direkt tänkte på en viss person som varit en del av många människors liv i många herrans år. Mitt liv har han varit en del av sen min första julafton i sverige. Har aldrig missat honom en enda jul. Jag pratar självklart om Arne Weise, hela sveriges mysfarbror nummer ett. Jag blev otroligt ledsen när jag fick veta att han inte skulle vara med den julen. Hur skulle man kunna ha en jul utan Arne Weise!? Julen kändes förstörd på något sätt. Det kändes helt fel att inte kunna se honom sitta där... Inget "Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul", Jag kan inte säga att jag inte hade roligt den julen, men på något sätt kändes den...tom. Jag skriver den här bloggen för att jag vill att han inte ska bli bortglömd. Kom ihåg honom, han har suttit i den där fåtöljen sen 1972 och förgyllt våran julafton. Ägna en tanke åt Arne och tänk tillbaks till era barndomsminnen. De flesta har sett honom sitta där och presentera en massa klipp ur Disney och en massa annat. Jag kommer nog inte titta på det längre, det känns bara så fel utan Arne. Jag försökte förra året, men den rätta känslan infann sig inte.

Jag avslutar med Arnes svar på om det är någon idé att banda honom och titta på honom på julafton på det sättet:

"Nä, sanningen att säga direkt ska det vara, annars kan det vara! Eller så kan ni ju klona mig!"

Mirror, Mirror

Ran_akan — Tue, 18 Dec 2007 20:44:42 UT

Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I want to see,
a world untouched,
un-harmed by love,
a world not cursed,
that soars above,
a world of warmth,
not cold as ice,
a world where hearts break once,
not twice.

Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I wish to see,
a moonlit night,
not pouring rain,
tears cried for joy,
not cried for pain,
a peaceful life,
a brand-new slate,
a world where love
can't turn to hate.

Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I hope to see,
a world where pain
cannot occur,
where tears don't make
my vision blur,
where happiness
can't drag me down,
and love won't try
to make me drown.

Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I pray to see,
a place where I
won't need to feel,
where time and life
are not so real,
a place where I
don't need to think,
where into death
I'll never sink.

Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I know can't be,
a world where death
is not a choice,
a place where I
can't hear his voice,
a world where cuts
don't bleed or scar,
where I can watch
life from afar,
a world where I
can hide away,
to die again
another day.

Now Mirror, Mirror,
lie to me
and show me what
I need to see
reflect a world
unlike my own
where what is real
is never known.

Dreams of Love

Ran_akan — Sun, 09 Dec 2007 02:48:37 UT

Take my hand as we walk together,
Just the two of us.
Alone in this world,
With only the sound of your voice tickling my ear.
At this point nothing matters.
Nothing can separate the bond between us.
Nothing apart from the reality that our love was not destined to be.
But what’s wrong with dreaming?
Dreaming of a forbidden love.
Dreaming of your touch and embrace.
Dreaming of you.

Liar

Ran_akan — Fri, 07 Dec 2007 14:41:07 UT

Throw your labels at me
I can take them I know
You don't know why I do it
You think it's just a show

There are reasons behind it all
I don't do it out of malice
I do it because i'm in too deep
I don't deserve your words so callous

I do it because it hurts so much
Because I know you cant handle the truth
There's nothing left of my heart anymore
The shattered remains of my youth

I've done it so many times now
It's a skill i'm ashamed to have so strong
But if it's done for the right reasons
Is it really something wrong?

I should take this time out
To apologize for whoever I hurt
Honestly I didn't mean for that to happen
I'll wear this shame on the sleeve of my shirt

I don't deserve your forgiveness
I'm just another worthless soul
I wish I could take it all back now
Anything to get me out of this hole

I'm not a stranger to pain
Sometimes I think it's my only friend
My only friend and my worst enemy...
I'm stuck with it until the end

One last time i'll say sorry
The guilt is setting my heart on fire
I don't know if you've realized it by now
But i'm nothing but a dirty liar

Too Late for Fate

Ran_akan — Fri, 07 Dec 2007 14:38:27 UT

Scarred arms
Slashed wrists
Empty bottles
Couldn’t resist.

Abandoned hope
Scarlet blade
No need to breathe
Just watch life fade.

Damaged heart
Stolen faith
No time to cry
Didn’t want to wake.

Helplessly gone
It’s already too late
Can’t change back time
She let it be her fate.

Pain

Ran_akan — Fri, 07 Dec 2007 10:56:31 UT

Anger and agony
Are better than misery
Trust me and take my hand
When the lights go out you will understand

Pain,
without love
Pain,
can't get enough
Pain,
I like rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all..